Farnesiske Herakles

Farnesiske Herakles, marmor.  Replik av antik förlaga ursprungligen i kardinal Alessandro Farneses samling. Den heroiskt kolossala Herakles är en av antikens mest kända skulpturer, och har definierat bilden
av den mytiska hjälten i den europeiska fantasin med sina knotiga muskler och väldiga gestalt. Herakles är fångad i ett sällsynt
ögonblick av vila. Han lutar sig mot sin knöliga klubba som är draperad med lejonskinn  och håller i Hesperidernas äpplen, men döljer dem bakom ryggen i sin högra hand.

Lejonskinnet tillhör det Nemeiska lejonet, ett ondskefullt monster i grekisk mytologi som levde i en grotta nära Nemea. Lejonet kunde inte dödas med dödligas vapen eftersom dess gyllene päls var ogenomtränglig för attack. Dess klor var vassare än dödligas svärd och kunde förstöra alla starka rustningar. Herakles dödade den så småningom som det första av sina tolv stordåd.

Liksom många andra antika romerska skulpturer är originalet en kopia eller version av ett mycket äldre grekiskt original som var välkänt, i det här fallet en brons av Lysippos (eller någon av hans kretsar) som skulle ha gjorts på det fjärde århundradet f.Kr. Detta original överlevde i över 1500 år tills det smältes ner av korsfarare 1205 under plundringen av Konstantinopel. Den förstorade kopian gjordes för Caracallas termer i Rom (invigd 216 e.Kr.), där statyn återfanns 1546.

Kardinal Alessandro Farnese var barnbarn till påven Paul III. Farnese hade goda förutsättningar att bilda en av de största samlingarna av klassisk skulptur som hade framkommit sedan antiken. Originalet stod i generationer i ett eget rum i Palazzo Farnese i Rom, där skulpturen var omgiven av fresker av Herakles tolv mytiska bedrifter skapade av konstnären Annibale Carracci utförda på 1590-talet.

Farnesiske Herakles flyttades till Neapel 1787 tillsammans med det mesta av Farnesesamlingen och återfinns nu i det arkeologiska museet där.